URRUN IZANIK

 

Aineza, udara agurtzean, bidea ikus,

suge xuri eta irrikor,

eta, itsas txoko fidagarri baten ertzean,

orbel hila pinu bizi baten azpian.

 

Aineza larrain gaineko dantza ikus,

eta mendikate more bat nigandik urrun;

aineza basazumitz batekin topo egin,

edo, harriagaren erdian, erromeroarekin.

 

Hobe dut, baina, neure gogoa

urki hauetara jarri, eta behelaino hilurren honetara.

Nire aspaldiko bidean aurki baitaiteke

aingeru triste bat ezpata bihurria eskuan.

 

 

DE LLUNY ESTANT

Qui veiés, quan l'estiu s'acomiada, / el camí —la serp blanca i somrient— / i, al marge d'una cala refiada, / el pàmpol mort sota d'un pi vivent. // Qui veiés una dansa damunt l'era / i una serra morada enllà de mi; / qui topés un aloc de torrentera / o enmig d'un pedruscall, un romaní. // Més val, però, que a aquests bedolls s'acari / el meu esment, i a aquest boiram somort. / En mos camins d'un temps, hom pot trobar-hi / un àngel trist amb el seu glavi tort.

 

 

 

© Josep Carner

© itzulpenarena: Gerardo Markuleta

 

 

"Zenbait poeta katalan / Antologia" orrialde nagusia